På papperet se Detriot Red Wings otroligt starka ut i år. De har, i princip, två förstakedjor, en andrakedja och en tredjekedja, samt två första bakpar och ett andra. Sanslöst djup. Det har inte gått så där dundrande bra än, dock. Jag tror det kommer bli bättre och bättre, för Red Wingd är, som vanligt, ett lag med hög medelålder, och veteraner brukar vara segare i starten än ungtuppar.
Däremot har Nilkas Lidström haft en mycket bra start på sässongen och ser ut att vara 30 år igen. 8 poäng på 7 matcher så här långt, och han följer med mycket i offensiven, skuter och får igenom skotten, gör till synes omöjliga passningar och håller pucken i zon då ingen annan skulle kunna. Allt den som gör Lidas till Lidas. Allt det som han inte gjorde förra sässongen, då han reduserades till en bra defensiv back, snarare än en fantastisk all-round-back. Det är kul att se. Var lite rädd att åldern till slut hunnit ikapp den bäste backen Sverige (och Europa) produserat.
Det går bra för Magnus Päjäärvi. Han får mycket speltid, har spelat i förstakedjan för Oilers senaste veckan. Jag är inte överaskad. Han kommer att göra ett bra rookieår i ett dåligt lag. Det känns liksom så självklart med honom, han har en spelstil som passar perfekt för att snabbt slå sig in i ett lag som Edmonton och han har den rätta attityden.
Omark spelar vidare i AHL för Oklahoma City Barons. Han har gjort 7 poäng på 9 matcher, 3 mål och 4 assist. Jag tror att det är precis där han bör vara. Han skulle varit där redan förra året och lärt sig spela på liten rink mot stora, elaka spelare. Jag hoppas det klickar för honom, att något i huvudet liksom plingar till, så att han börjar släppa pucken, utnytja den fart han har och spela snabbt och hårt. Jag väntar mig att det kommer att hända, och att han gör massor av poäng i Oklahoma. Annars kommer han väl hem och blir stjärna på hemmaplan. Jag förstår att det finns de som önskar det, men jag tycker det vore riktigt sorgligt om en sådan stor talang inte skulle få blomma ut ordentligt, utan stanna på halvfart i en halvtaskig skitserie som elitserien.
Tillbaka igen efter en begravning och en huvudsprängande sjukdom. Det går fort. Många matcher spelade redan. Det är egentligen rätt sanslöst hur tätt matcherna ligger.
Det går bra för Sedinarna, så klart. Tveksamt för laget, bra hemma, dåligt borta. Tvilligarna har redan haft Samuelsson, Raymond, Hansen och Tambelini som kedjekamrater. Samuelsson behövs i andrakejan, som har haft stora problem när han varit uppe med Sedinarna, men gått bra när han spelat där. Det är nog faktiskt Tambelini som har funkat bäst där. Tji fick jag som inte trodde på honom. Vi får väl se om det funkar i längden. Själv tror jag i och för sig att det problemet inte är så himla stort, för tvillingarna produserar just nu oavsett vem de spelar med, och det tror jag de kommer fortsätta med. Det är kanske bäst att sätta en fjärdekejekille där ändå, någon som inte behövs någon annan stans.
Jag gjorde mitt första besök i Malmö Arena här om dagen. Det är ju inte varje dag man får chansen att se ett NHL-lag live, liksom. (Ja, jag bor i Malmö, men det är inte så chokerande som man kan tänka, jag är ingen riktig skåning, bara en malplacerad västerbottning) Bussen som skulle ta oss till arenan kom aldrig, vilket tyder på viss brist i organisationen hos Red Hawks och ytterligare föder mina fördommar mot svensk, och i synnerhet sydsvensk, hockeyorganisation. Men vi fick tillfälle att dela taxi med ett par trevliga människor. En glad tjej som hade koll och löste situationen åt en förvirrad nörd som jag är, och hennes pojkvän, en fransk kanadensare från Montreal. Så efter en del snack om världens största hockeyarena (Bell Centre i Montreal) och dess konstanta utsåldhet lyckades jag till slut komma till en halvfull Malmö Arena (Sveriges största hockeyarena), för att se ett mediokert NHL-lag möta ett bra allsvenskt lag. Det gick väl som väntat. Efter halva matchen stog det klart att Blue Jackets skulle kunna vinna med 10-0 om de hade ansträngt sig. De ville leka istället. Så det blev bara 4-1.
Jag tror att Blue Jackets kommer få det tufft även i år. Stackars Ric Nash kommer få tillfälle att åter vara stjärna i ett kanadensiskt VM-lag. De har inte mycket ny talang att komma med, de har ingen riktig förstacenter och allt för dåliga målskyttar. Det var roligt att se dem glänsa mot Malmö, dock.
Nu har försäsongen äntligen kommit igång! Det går fort. Det spelas massor av matcher varje dag nu. Inte alla går att få tag på, många är inte televiserade över huvud taget. Men jag har hunnit med sex matcher på de senaste sex dagarna. Det att det spelas så mycket matcher gör att lagen spelar med massor av spelare (eller kanske gör det att lagledningen ofta vill se många spelare att man kan spela så mycket), vilket gör att man får se nya spelare, men också att man inte får se andra spelare, veteranerna, stjärnorna.
Jag har sett två matcher med Canucks så här långt. Den stora frågan där är vem som ska spela med Sedinarna, nu när Alex Burrows är långtidsskadad. Det verkar inte som att man vill spela Mikael Samuelsson där, trots att han har funkat väldigt bra tillsammans med Hendrik och Daniel när han spelat på den positionen. Resonemanget där tror jag går något i stil med att han helt enkelt är för bra för att vara en komplementspelare till tvillingarna, han bidrar mer till laget om han spelar i en andrakedja med Ryan Kessler och Mason Raymond. Man vill gärna hitta en tredje/fjärdekedjespelare som Burrows ju faktiskt var innan han fick chansen med Sedinarna. Jag antar att det är därför man försöker få Jeff Tambelini att passa där. Det skulle kunna fungera, men jag tycker nog att de behöver en bättre spelare, med både tuffhet, spelsinne, stor arbetskapacitet och ett bra skott där. Så jag tror att Samuelsson kommer hamna där en stor del av tiden, om nu inte Tambelini överaskar riktigt ordentligt, eller om Sergei Shirokov har både förändrats och gått framåt under året i AHL, och blivit en hårt arbetande forcheckare såväl som en tekniskt skicklig spelare.
Sedinarna själva är fortfarande sanslöst bra, och det var av egen förtjänst de lyckades så bra förra säsongen, så oavsett vem de spelar med kommer de att ha en till fantastisk säsong även den här gången. De saker som de hade förbättrat så mycket för ett år sedan, deras skriskoåkning, kvickhet och större vilja att avsluta, finns fortfarande där.
Inför säsongen som snart börjar presenterar NHL sina tuffare regler mot fula tacklingar. Jag måste säga att jag gillar det skarpt. Man försöker få bort så kallade ”blind side hits”, det vill säga tacklingar där spelaren som blir tacklad inte har någon möjlighet att upptäcka den tacklande spelaren. Tacklingar mot huvudet, oavsett om det är med axel eller armar, ska automatiskt ge 5-minutersutvisning. Dessutom vill man få bukt med låga tacklingar, det vill säga de som träffar under midjehöjd. Men det jag gillar mest, och som man önskar kunde ske mer här hemma, är att man är noga med att påpeka vad som är OK. Man är fortfarande fritt byte om man spelar med ögonen i isen, och höfttacklingar är fortfarande tillåtna.
Här är den officiella regelvideon från nhl.com:
Magnus Pääjärvi har gjort succe i Young Stars Tournament, som spelas nu, innan försäsongen börjar på riktigt (sportbladets artikel). Han spelar tillsammans med två större supertalanger än han själv, Taylor Hall och Jonathan Eberle. Inget av detta förvånar mig. Pääjärvi kommer att spela rätt mycket i NHL i år. Med tanke på vilket lag han spelar i är det inte omöjligt att han kommer få spela en hel del i första- och andrakedjan.
Det ska bli spännande att följa Edmonton i år. Förutom Pääjärvi har man även Linus Omark, Anton Lander och Johan Motin i organisationen. Av dem är det nog bara Omark som har en realistisk chans att få spela mycket i NHL i år. Omark är lite av en favorit för mig, och jag hoppas det går bra för honom. Det kan gå åt vilket håll som hellst. Omark behöver egentligen ett år i AHL, och det har jag tyckt länge nu. Där skulle han bli av med en del ovanor som hindrar honom från att bli riktigt riktigt bra. Men han valde att åka till Ryssland, tjäna pengar och bli sämmre som hockeyspelare förra året. Det var synd. Det finns en chans att han tänker rätt nu, får rätt hjälp i Edmonton, och saker stämmer för honom. Om det händer kan han bli i princip hur bra som hellst.
Nu är det dags att börja. Försäsongen kör igång om sex dagar. Hockeyabstinensen är på topp. Jag antar att elitserien börjar snart den också, men den har jag inte så mycket till övers för, tyvärr. Här är det NHL som gäller. Detta är Hockeynörden, och här handlar det om NHL i allmänhet, och de svenska inslagen där i synnerhet. För den som vill veta vem som spelar var finns en spelarsida. Det finns även en lagsida, med en mindre genomgång av varje lag och vilka svenska spelare de har.
Jag följer NHL ganska nära, men det går naturligtvis inte att se alla matcher. De lag med vilka jag ser alla matcher är Red Wings och Canucks. Canucks är mitt lag. Men jag ser en hel del annat också. Jag återkommer med förväntningar inför den kommande försäsongen.
Sidan/siten är under konstruktion. Bygger listor och samlar information. Det kommer bli en bra sida, jag lovar. Men inte riktigt än.
